Slaveriet för ett samhälle som ger en bröstsmärtor

- Om jobb var kul så skulle man betala för att göra det. Har suttit ett par dagar fram och tillbaka med ett blogginlägg där jag skrev ner mina tankar, men lade det på paus då jag hade en hel del svordomar som gick från tanke till text och detta behövde redigeras bort.

 

I dagarna såg jag diskussioner på Twitter om precis det det jag skrivit om så jag grävde upp inlägget och gjorde det mer barnvänligt. 
Diskussionerna handlade om de som ville arbeta och de som inte ville arbeta. En glödhet och känslig fråga som dyker upp från och till.

- Att behöva arbeta är det enda som inte tillför något i mitt liv. Jag anser att om jobb var kul så skulle man betala för att göra det. Kollegor skulle jag betala för att slippa och sammanhang och gemenskap finns det gott om utanför arbetslivet. Hade inte drömmen om tidig pension' funnits i mitt liv så hade jag inte klarat av det. Det är säkert.

Att folk nu under Corona-tider sjukskriver sig för depression p.ga hemarbete eller att människor mår dåligt av att de är hemma utan jobb med lön är en helt främmande värld för mig. Folk blir sjuka för att inte gå till ett arbete, jag blir sjuk för att gå dit. 

Jag avundas alla de som nu kan arbeta hemifrån och jag kan tro allt fler företag har sätt de positiva och ekonomiska fördelarna med hemarbete, så vi lär se allt mer av detta framöver. Så acceptera det och njut folkens, NJUT! Eller byt jobb till vården:). Där får du träffa människor av alla dess slag hela tiden!

Hade jag varit en av de lyckostarna som fått börja arbeta hemifrån så är jag helt säker på att min syn på ett jobb drastiskt hade förändrats till det positiva. Vilket skitjobb man ens hade haft. Så länge jag hade haft fri-arbetstid och fri arbetsplats.

Skilsmässorna under Corona-pandemin har skenat som den brukar göra efter sommaruppehåll och julledigheten och jag kan tycka att det måste vara sjukt tråkigt att man måste ha ett arbete att gå till för att ett förhållande ska fungera. Känner man inte varandra tillräckligt väl som par att man kan bo ihop 24/7? Jag tror inte det. Folk lever helt enkelt tillsammans några få timmar varje eftermiddag/ tidig kväll för att sen sova och gå tillbaka på jobbet dagen därpå. Efter träning och telefontid består 'familjetiden' av cirka 2-3 timmar zombietid på soffan till sin höjd, 5 dagar i veckan, måndag till fredag och en stresshelg på det. Man ska kanske inte vara förvånad.

Ge mig lite ADHD folkens! Majoriteten av människor verkar vara födda med ADHD och det syns verkligen under pandemin. Folk flippar av tristess. Att jag var en softare hade jag räknat med, men detta är ju överdrivet. Jag känner ett lugn där alla är var och en för sig och där inga måsten' finns medan världen på andra sidan brinner. Jag är en ensamvarg och har inga problem med att vara ensam i perioder och där är kanske skillnaden på folk. Vad vet jag det, det fattas kanske en social-deluxmolekyl hos mig.

Helt ärligt med risk att trampa på många fötter så trivs jag bättre med karantäner och kan gärna fortsätta nästa år också. 2020 har varit ett klockrent år för mig och jag har nog inte mått så här bra på många år.

Arbetsrelaterat så har pandemin även gett mig massvis med jobb och uppdrag som annars inte finns, så jag har inget att klaga över. Det är fel att säga jag kommer sakna koronapandemin, den har tagit många människoliv och gjort ett helvete för många andra, men jag kommer sakna vissa delar av den. 

Nu är det säkert en och annan som rekommenderar att jag borde sätta mig på skolbänken och omskola mig till något annat. Men vad? Jag är som lyckligast och mår som allra bäst när jag är hemma utan att känna massa måsten. Jag vill gärna tjäna så mycket som möjligt och göra så lite som möjligt. Det ska vara fri-arbetstid och arbetsplatsen ska vara där jag själv behagar. Jag söker friheten. Thats it. Har du jobbet till mig? Hör av dig! För arbetsförmedlingen visar 0 jobb.

Jag hör och läser ofta att folk inte tror att de tycker det är speciellt kul att vara hemma då alla andra är på jobb och känslan för utanförskap och att man inte bidrar till samhället blir för stor. Jag anser att jag redan gjort min del för samhället då jag torkat avföring av tusenmänniskoarslen, vårdat sår på tusenmänniskokroppar, pratat med tusenmänniskor i svåra situationer, sagt farväl till hundratalsmänniskor, hållit handen för flera hundrapersoner under deras sista andetag. Jag är färdig, jag har gjort mitt för samhället du pratar om, jag är inte skyldig det någonting mer. Samhället är skyldig mig och oss alla mer än vad vi ger och vad vi får. Leif Östling kända kommentar -"Vad fan får jag för pengarna" passar bra in här. Jag kommer inte ha dåligt samvete, jag vet vad jag har bidragit samhället med och jag vet att jag fortsatt kommer ge samhället mer än vad jag kommer få även efter jag slutat att arbeta. 

Jag har varit hemma under längre perioder av och till och då känner jag mig verkligen inte utanför om dagarna när andra är på jobb, jag har mina rutiner och får även ibland skynda på med det jag håller på med innan resten av familjen kommer hem, så att få dagarna att gå är inga som helst problem för mig. Det viktiga är att man har en någorlunda rutin på sina dagar. 

För någon dag sedan visades ett reportage på SVT om pensionärer som arbetar allt längre upp i åldrarna. I dag arbetar dubbelt så många 80-åringar som för bara två år sedan och det är inte av ekonomiska skäl de gör detta. Det är många 60 åringar som redan är utslitna i den åldern så det är långt ifrån alla som skulle orka att arbeta tills de är 80, något som även Pensionärernas riksförbund tog upp i reportaget vilket jag är glad över. Varför vill man spendera sina sista år med att såga av trädgrenar eller göra Agdas arsle ren från avföring kan jag inte svara på, eller jag kan, men jag borde inte, men jag gör det ändå: 

- Många lever väl för sitt jobb för de har inget annat av värde i livet. 

Jag har förstått att vi alla är olika och har olika syn med det här med jobb, familj & fritid. 'Fire' / tidig pensionering är verkligen inte för alla, men jag tycker det är tragiskt att man måste släpa sig till ett arbete för att känna ett sammanhang och en gemenskap med folk man inte känner eller skulle träffa privat eller för att förhållandet med sin partner ska fungera. Jag har en inre känsla av att jag kommer känna exakt detsamma när jag äntligen lever livet i frihet. 

Idag sitter man här med rövslickarjobb & slavar för ett samhälle som ger en bröstsmärtor. 

---

---

*Jag köper och säljer mina aktier och fonder genom Avanza

*Bloggen och detta inlägg innehåller affiliatelänkar.

---

---

Om det nu är någon som läser denna blogg så hörs vi kanske i kommentarsfältet. PS glöm inte att dela inlägget.↓☺